Naturbilder – lite speciella sådana

Här har jag börjat lägga in naturbilder som jag känner lite mer för och som samtidigt skulle kunnat fotats på helt andra platser.

Det cirkulära roterande isflaket i dammen ovan Stjärnsfors kraftstation

Såg idag, 5 januari 2015, ett något för mig rent fantastiskt – enl. DN ett fenomen !
Dagens promenad råkade vi göra till Stjärnsfors. När vi kom fram till dammen ovan Stjärnsfors kraftstation, fick vi se ett långsamt roterande, helt cirkulärt, isflak, med en diameter av ca 40 m (se bilden). Runt det cirkulära isflaket var det ca 1 meter vatten till angränsande is. Bortsett då från den sidan åt kanalen, där var det öppet vatten (se bild).

Stjärnsfors - det helt cirkulära isflaket

Stjärnsfors – det helt cirkulära isflaket

Googlade när jag kom hem, för att leta förklaring till detta ”fenomen”. Ja, hur ovanligt det än är, så är väl fenomen knappast rätt uttryck, för självklart finns en fysikalisk förklaring till att något dylikt kan uppstå. Jag fann nedanstående:

Ur Dagens Nyheters serie: ”Gåtfulla fenomen del 12: Snurrande iscirklar förvånar”
http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/gatfulla-fenomen-del-12-snurrande-iscirklar-forvanar/
När naturen skapar jättelika snurrande cirklar av is är det många som har svårt att tro sina ögon. Clas Svahn såg detta fenomen på Piteälven februari 1987 och säger att han ska förklara hur de bildas.”
Hans enda förklaring blev dock denna: ”Naturen älskar att skapa runda fenomen”.

Sannolikt inte helt lätt att förklara hur dessa helt cirkulära isflak uppstår. Självklart utgör vattnets strömning är sannolikt av avgörande betydelse. Dessutom är det ju så att allt material strävar efter att minska sin energi och en rund partikel är ju här det optimala eftersom det ger minsta möjliga ytenergi. En sfär för en partikel som har lika lätt att utvidgas åt alla håll, annars en cirkulär form. Sannolikt finnas fler kriterier som ska vara uppfyllda, för att ett sånt här isflak ska bildas, annars vore de ju inte så sällsynta som de trots allt är. Jag nöjer mig helt med att idag fått se något som är såväl mycket ovanligt som fascinerande!

Bilder jag tog vid den totala månförmörkelsen 28 september 2015

Eftersom den totala månförmörkelsen ägde rum ca 4:00 – 5:00 denna morgon, blev det till att ge sig upp i ottan, om man ville se ”blodmånen”, som massmedia låtit döpa den till, med tanke på dessa rödaktiva färg. Månens färg var dock inte lika röd när man tittade på den live, som den blev på bild. Eftersom det går åtskilliga år mellan varje total månförmörkelse, så riggade jag såklart upp kameran. Men det var  inte bara att få upp kameran på stativet och trycka på avtryckaren då och då. Månen förflyttar sig ju hela tiden, så där det tog inte lång stund förrän månen försvunnit ur sökaren. Dessutom fick jag exponeringstider runt 5 sek och under den tiden kunde jag i ramen för autofokus se, att månen förflyttat sig ungefär ett par millimeter. Borde kanske låst en stor bländare, för att få kortare tid? Men som framgår av bilderna, blev resultatet trots allt inte så tokigt …

Blodmånen 28 sep 2015

 

Jättegranen vid  gamla vägen mellan Uddeholm och Sjögränd

Idag, söndag 16 nov 2014, tog vi en promenad längs Klarälvsbanan, en inte helt ovanlig promenadsträcka för oss. Kom då på att vi skulle ta hemvägen längs gamla vägen Uddeholm – Sjögränd.

Vi stannade till och tog några bilder på i första hand på jättegranen som finns där. Blev lite nyfiken på granens omkrets men hade såklart inget måttband med mig. Men, med hjälp av min sambos schal mätte vi upp granens omkrets. Den var två schaldiametrar plus drygt en halv sida. Detta ger en omkrets på i runda tal 3,2 m. Pi är ju 3,14, alltså en diameter på 1 meter.  Granens bark var helt borta på sidan som vette mot vägen. På skogssidan fanns en del bark kvar. Tror mig veta att träd är illa ute när barken är borta runt om?

Där fanns flera lika gamla ”grovsingar”. En alldeles intill den största. Den var pepprad med tickor, som höll på att se till att det trädet börjar se början på sitt slut. Tickor parasiterar ju på träd, så … Tog bild även på trädet med tickorna.

 

Här nedan en bild som känns oerhört intressant ur sannolikhetssynpunkt …

Ja, idag, den 13 februari 2017, tog jag nog mitt livs bild – utan att veta om det!
Natalia jobbade på Björnbyn, så jag tog en ensam promenad. Det fick bli årets första till längs Klarälvsbanan till Sjögränd. Väl där gick jag ut på viken, bl.a. för att ta en bild av Sjögränds Herrgård. När jag tagit en bild fick jag se Natalia med Peugeoten susa förbi uppe på stora vägen. Tänkte då. Tänk om jag sett bilen tidigare, så kunde jag åtminstone gjort ett försök att få med henne med bilen på en bild över herrgården …
Väl hemma, plockar jag in mina bilder i datorn – och får se bilden nedan. Precis under herrgården susar Natalia förbi med bilen!! Vilken oerhörd slump alltså. En sådan där bild man bara kan ta en gång i livet. Hur häftigt som helst!

När jag vaknade morgonen dagen därpå, ville jag förbli lite diskret gentemot min sovande Natalia, så jag började fundera – så som man kan göra när man inte vill gå upp. Kom då att tänka på den här bilden och detta jag skrivit om att det måste ha handlat om bara några sekunders marginal för att få bilden så lyckad.

Jag vet att hon alltid kör i en lite lägre hastighet än stipulerad maxhastighet, här 80 km/h. Antog för enkelhetens skull att hon körde i 72 km/h, eftersom 72 km/h / 3,6 ger 20 m/s.
Väl uppe vid datorn ser jag att bilens längd, ca 5 m, är exakt 1/10 av bildbredden, d.v.s. bildens bredd är 50 m. Det tar alltså 50/20 = 2,5 s för bilen att passera. Dessutom vill man ju självklart att hela bilen ska synas på bilden med lite marginal och allra helst att bilen är på väg in i bilden och inte åker ur bilden. Alltså kom hon i exakt rätt sekund. En sekund tidigare eller senare hade det ”varit kört” …

Kan väl nämna också, att även om jag försökt, så hade jag knappast haft en chans att se bilen innan den befann sig nedanför herrgården, för att ens försöka mig på den här typen av bild. Detta med tanke på att bakom bilen mot sjögrändskorset var det en massa träd och sly som skymde. Nedanför herrgården var det helt fritt från träd och sly. Sannolikt har de som bor i  herrgården tagit bort alla träd och allt sly där, för att få fin utsikt ner över Rådasjön.